Gör om och gör rätt
Gjort om och gjort rätt..Jag har rensat min gamla blogg. Jag orkade inte bli påmind om vad som skett i livet. Det viktiga är inte vad som hänt, det är vad som kommer att ske i framtiden. Jag sitter i köket och väntar på att de frysta mackorna ska tina upp så att jag och Oscar kan äta lite frukost. Mackor till honom och en proteinshake till mej. Jag försöker att komma tillbaka till mina kostvanor. Jag är egentligen tokig i hälsa. Speciellt då jag sedan nyår har kommit en bra bit närmare att nå målet. Den 31 december ska jag vara nöjd med mej själv och tårarna som sved på nyårsafton 2017 ska vara torkade och bortglömda sedan länge. Jag mår mycket bättre redan nu och känner mej mer säker i mej själv... självhatet har gått och lagt sej!
Dock har allt gymmande fått en ickevälkommen bieffekt. Faktumet att jag tränar betyder INTE att jag är överdrivet intresserad av andras armar och ben (män alltså, jag blir gärna peppad av att se andra tjejers resultat då det ger mej motivation). Jag vet inte hur många bilder jag får i min inkorg per dag på folks överdrivet tränade biceps eller vadmuskler. Bara den lilla gesten att de skickar bilder på muskler utan att ens presentera sig först sätter igång en allergisk reaktion hos mej. Jag har nämligen en allergi mot korkade människor och det känns som om sådana direktkvalificerar sej in i den kategorin. Jag tränar för att må bra och bli nöjd med mej själv och min egen spegelbild. Jag bryr mej inte nämnvärt om hur andra ser ut när det kommer till den biten. De som känt mej genom livet förstår nog vad jag menar.
Det finns ingen gemensam nämnare om man ser till vad jag sett i människor som har med kroppsform att göra. Jag menar inte att jag har gått och blivit en god människa som inte är ytlig. Jag tror fortfarande att utsidan ger insidan en chans. Människan uppfattar en annan människa med synen först (om man inte är blind vill säga) och därefter sorterar man in människor i fack... Det som får mej på fall totalt är intelligens och en förmåga att tänka kritiskt och formulera egna funderingar om saker som faktiskt betyder något. Inte vilken frisyr som gäller för tillfället alltså... Jag har tonvis med mindre smarta kompisar (sorry haha) men jag skulle aldrig ens orka fundera på att dela vardagen med någon som det inte går att prata med. Nu har jag förvisso bestämt mej för att leva ensam så jag behöver inte fundera så mycket på det där.
Jag har gjort mina val i livet och jag har vad jag vill ha. Jag har mina underbara barn, mitt hus och snart ett yrke som jag kommer att stormtrivas med. Genom livet har jag sett och känt olika saker och jag tror inte riktigt på det där med tvåsamhet i form av relationer längre. Det fungerar säkert för vissa men inte för mej. Jag tror att det jag försöker undvika är känslan man kommer i kontakt med när något tar slut. Känslan av djup sorg... När man lever själv slipper man vara rädd för att behöva genomlida den sorgen. Det finns ingen som kan såra än och man har lyckan i sina egna händer. Jag känner mej stark för första gången på flera år och jag tror inte att jag kommer våga mej på att äventyra det igen.
Man ska aldrig säga aldrig sägs det, men jag försöker hålla mej på mina egna två fötter och sätter på mej stadiga vandringsskor och planerar min fortsatta väg genom livet tillsammans med barn och framtida barnbarn? Lycka kommer bli den dagen jag får ta med min son Hampus i lastbilen och dra iväg. Han är den av mina barn som älskar bilar och traktorer så det kommer bli en speciell känsla att jag, mamma, får visa honom de "coola" bilarna! :D Jag är nyfiken på om min Frida fortfarande vill bli doktor när hon blir stor för hon visar redan tecken på att klara av att göra i princip vad som helst. Jag vill se om min vackra Louise fortsätter vägen mot att hålla på med det hon tycker om, smink och naglar. Jag kan verkligen rekomendera henna om någon vill göra sej snygg inför en kväll ute. Hon är kanon!!! Min speedy-Gonzales Oscar kommer garanterat att bli en människa som inte lämnar någon oberörd på ett eller annat sätt. Han sprider energi omkring sej och när han är på bra humör kan ingen annan förbli grinig. Han har blivit så stor nu, hela 6 år... och man märker att han börjar få egna funderingar. Det är så spännande att följa honom in i skolans värld. Det är en del av min vardag och folk funderar på varför jag vill leva ensam frivilligt. Hur kan någon se mej som ensam? Jag är aldrig ensam. Jag har extremt mycket kärlek i livet och jag tycker inte att det skulle berika mitt liv att dela det med någon "bara för att". Been there, done that! Och nu gör jag om och gör rätt...
Jag säger inte att jag ska leva såhär hela livet men just nu tänker jag göra det!
Jag är som vanligt öppen och skriver ur mej vad som snurrar i huvudet i min blogg så den läses alltid på egen risk! Censurerar bort eventuella tankar som har med andra människor att göra så jag skulle aldrig skriva om en fundering jag har som handlar om t.ex. min kompis bekymmer... det är strikt mina hjärnspöken i denna blogg som vanligt!