Deadline, i december ska jag förändras...
Ibland känner man bara sig så apless på allt i omgivningen och det är som att osynliga fingrar trycks ner i halsen på än. Det är egentligen inte omgivningen som blivit annorlunda utan det är mer jag som ser saker jag stör mej på mer än andra dagar. Jag har mina "irriterade glasögon" på mej som ser allt kritiskt. Det är oftast inte något bra men ibland kan det behövas sådana dagar så att man tar tag i och förändrar saker som man faktiskt bör förändra men som man alla andra dagar bara låter gå.
Jag behöver börja sätta upp en egen osynlig mall för hur livet bör se ut för att det ska fungera. Sluta upp att göra samma misstag om och om igen är eventuellt nummer ett kanske? Jag tappar bort mej själv ibland och det tar ett tag för mej att hitta mej själv. Men nu ser jag iaf klart och jag ska börja tänka på ett vettigare sätt.
Jag orkar inte sitta med klumpen i halsen och fundera på hur livet ska levas längre. Det är dags att börja leva livet istället? Jag blir inte yngre... tiden går fort och allt kan vara över i morgon och det gäller livets alla delar. Jag hatar verkligen den skakiga grunden jag går på hela tiden. Den kan brista när som helst och det är som att en tunn tunn sytråd är det som håller allt samman. I december ska jag ta tag i livet och göra det som blir bäst i längden för mej. Jag har bestämt mej för det.. jag ska sluta gömma mej bakom en fiktiv airbag och tro att allt är skitbra när det egentligen är tvärtom..
Jag kunde inte låta bli att ta åt mej av den där när jag såg den på nätet idag... På något sätt är man alltid ansvarig för vad man har och vad man tillåter.. Det är ungefär som det att respekt är inget man får, respekt är något man kräver... alternativt förtjänar men idag känns det som kräver passar bättre.
Idag är jag uppriktigt ledsen också. Det var länge sedan jag kände den känslan. Den rena sorgen som bara finns där som man inte kan göra något åt. Den nakna känslan av vanmakt över saker man inbillar sej att man inte rår över. Men det gör man.. Som den extentialist jag är vet jag att jag inte alltid kan bestämma vad som sker men jag kan alltid bestämma hur jag ska hantera det som skett.. Kanske ligger sorgen i att jag inser att jag ofta hanterar saker på fel sätt? Jag inser det oftast försent dock och då sitter man där och vill skruva tillbaka klockan igen. Men det finns vad jag vet ingen tidsmaskin än och bör aldrig göra heller då allt som redan hänt alltid har skett oavsett om känslan av att leka med tanken på motsatsen ofta lockar många. Det ser man om man kikar efter i filmens historia... jag kan inte ens räkna hur många som har med tidsresor att göra.
Jag har inte orkat kontrollera mina sociala appar förutom facebook och snapchat (knappt där) de senaste dagarna.. Jag är som en sköldpadda just nu tror jag. Drar in huvudet i skalet. Det blir inte bättre av att vara hemma med sjuka barn. Man blir nästan folkskygg då man spenderar hela dagar inomhus. Det var dock riktigt trevligt att hämta sonen idag 😃 Det hade sina anledningar...Singellivet har sina fördelar, helt klart. Man får se på vad man vill utan att få dåligt samvete... och så bestämmer jag själv över vad jag ska se på Netflix! Det är viktigast tror jag... rör inte mitt Netflix!!! Jag väntar in säsong 4 av Lucifer... Om Lucifer såg ut och var som i den serien så skulle alla kvinnor bli syndare helt frivilligt.. det garanterar jag! Lustigt nog ett ex som visade mej den serien medan vi var tillsammans.. annars hade jag kunnat svära på att det skulle ha varit ett tips från en annan tjej. Men det visar ju iaf att han inte var svartsjuk på manliga extremt heta skådisar iaf... 😍 Det var faktiskt han som visade mej min nuvarande serie "White collar" också... ibland funderar jag på om han också gillar snygga killar i huvudrollen men jag vet att så inte är fallet, det är bara ett sammanträffande men ett sådant jag inte klagade på iaf!
Jag funderar faktiskt på om jag ska ta "a night off" och stänga av lurem, och sociala medier och bara kura ihop mej i soffan och glo på serier och dricka thé.. lite sent ikväll kanske men i morgon är en annan dag! Köra en heldag kanske? Hampus har ont i halsen än och Oscar klagade över halsen idag också så det bör ju bli en hemmadag i morgon igen... Om jag bara är borta så har jag inte gått och dött, då har jag bara stängt av allt och återfinns hemma hos mej för de som finns i närheten. Jag har flera paket Gevalia hemma.. Det börjar bli för mycket nät och för lite tid här på den geografiska platsen jag är så det är dags att förändra det..
Kör på shuffle på min spellista.. och "Chasin cars" började spela nu.. Aaajj.. avskyr att jag älskar den låten så himla mycket. Min idelabild på hur äkta kärlek känns.. Det är inte ett dugg synd om mej för att jag är ensam dock, jag gömmer mej för alla möjligheter som finns till att bli känslomässigt påverkad av min omgivning på de viset just nu men jag ska släppa på det i december.. jag har gett mej själv en deadline på mitt iskalla förhållningssätt till människor här i allmänhet. När december startar ska mitt känslomässiga kaos vara sorterat och jag ska sluta tramsa så hemskt. Men jag får "tramsa lite till"... Jag behöver ha ett avstamp då jag vet att jag på något symboliskt sätt börjar om igen.. och när den värsta månaden av alla ändå sparkar in dörren så tar jag tjuren vid hornen och börjar ta tag i framtiden eller iaf öppnar dörren för framtiden!
Så fort min förkylning har släppt helt ska jag tillbaka till gymmet också så att jag inte blir helt förslappad. Det där har också påverkat min skalle och det är mycket viktigare för mej än vad jag kan förklara för folk. När jag käkar massa skit så är det ungefär som ett slags självskadebeteende för mej. Jag vet att jag kommer må extremt dåligt och jag gör det för att jag tycker att jag iaf har misslyckats med något så jag förtjänar att må riktigt pissigt.. Rejält vrickat.. jag vet!
Min högsta önskan i livet vore nog att dela livet med någon som kunde laga riktigt nyttig mat som är bra för hälsan då jag är så extremt talanglös på det så jag bara misslyckas hela tiden. Tänk att kunna käka hälsosamt utan att behöva fundera 5 timmar innan man öppnar tonfiskburken och delar det kokta ägget i ren frustration över att jag inte hade bättre fantasi eller kunskap idag heller... *suck*
Aja life is life... Latteglas sju för kvällen med kaffe är påfyllt... Botten upp gott folk